Svartråttan härstammar från Sydostasien och finns alltid tillsammans med människor. De har spridit sig och finns nu i hela världen.

De fanns i Sverige under medeltiden och bidrog då till att digerdöden eller pesten spreds. Pest sprids med råttloppor som biter människor. Under 1300-talet kallades sjukdomen också för svarta döden och mer än en tredjedel av alla i Europa dog.

Svartråttorna är inte vanliga i Sverige längre, man hittar dem bara då och då i hamnområden på västkusten dit de kommer med båtar. Från att varit en plåga får betrakta den som utrotningshotad idag! Det är den vanligaste arten av råttor och möss ombord på fartyg, så en skeppsråtta är oftast en svartråtta.

Tidigare fanns de i magasin och ladugårdar. De tycker om att klättra och de har gärna boet högt upp bland takbjälkarna eller i hål i väggarna. De får ungar 2 till 4 gånger om året, vanligen 4-9 ungar i varje kull. Efter 4 veckor klarar ungarna sig själva och honan kan föda en ny omgång. De kan bli sju år gamla.

Svartråttan har längre svans än bruna råttan och den har stora runda öron som är tunna och nästan genomskinliga. Till skillnad från den bruna råttan gräver de inga gångar och simmar inte gärna utan håller till på torrare platser.
De är mindre än brunråttan och kroppen brukar vara 16-23 cm lång, och de har en svans som är längre än kroppen.

Ibland utnyttjar många svartråttor samma bo, och då finns det en risk för att de trasslar ihop sina svansar så att de inte kommer loss från varandra! Man har hittat sådana här råttkungar mer än 50 gånger och som mest har 32 råttor suttit fast i varandra!
Man förstår inte riktigt hur en sådan klump kan klara sig.