Garfågeln var en ungefär 75 cm lång alka som levde i Nordatlanten. Den hade helt anpassad sig till ett liv i havet som fiskjägare, och förlorat flygförmågan på samma sätt som pingviner på södra halvklotet.

Under historisk tid har garfågeln häckat på Grönland, Island, Nordvästeuropas- och Nordostamerikas kuster.
Fossila fynd visar att den tidigare funnits längre söderut, bland annat i Medelhavet.

Garfågeln blev ett lätt byte för fiskare och besättningar på fartyg som ville ha färskt kött, och olja till sina lampor. Under 1600- och 1700-talet slaktades 1000-tals garfåglar på häckplatserna.

De sista garfåglarna slogs ihjäl av isländska fiskare den 4 juni 1844.

Kvar finns ungefär 80 skinn och ett antal ägg.