Det har funnits liv på jorden i mer än 3,5 miljarder år. Livet
utvecklades långsamt de första årmiljarderna (då fanns bara blågröna
bakterier), men för ungefär 600 miljoner år sedan började utvecklingen
mot växt- och djurvärld ta fart.
(Läs mer på sidorna om Livets
historia på Jorden.)
Den biologiska mångfalden är ett resultat av naturens ständiga experimenterande
med olika livsformer som både konkurrerar och samarbetar med varandra i det
som livet ytterst handlar om, nämligen att äta och att fortplanta sig.
De som lyckas går vidare i denna "tävling" och de som misslyckas försvinner.
Det är det som sedan Charles Darwin kallas för naturligt urval.
Evolutionen (utvecklingen av växt- och djurvärlden) är en ständigt fortgående
process. När arter utvecklas och förändras uppstår nya arter som konkurrerar
ut en del gamla. Att arter dör ut är således helt naturligt men det normala är
att nya arter bildas snabbare än gamla dör ut. Den naturliga utdöendehastigheten är
så långsam att vi människor inte kan uppfatta den.
Vår nutida, snabba utrotningsvåg beror på att en enda djurart - människan
- förändrar den ursprungliga miljön så kraftigt att ett mycket stort
antal andra arter inte kan existera. Allt större områden blir åkermark,
skogsmark där man helst bara vill ha en enda art, t ex vete eller
gran.
Begreppet biologisk mångfald eller biodiversitet brukar uppdelas på tre
nivåer.
Ovan nämnde vi det naturliga urvalet. För att det ska kunna bli fråga
om urval måste det finnas olika varianter att välja mellan. Individerna
inom en art är lite olika varandra. Några är lite bättre än andra på att överleva
och fortplanta sig. Det behöver inte betyda att de är starkare,
det kan istället vara att har bättre syn, effektivare immunförsvar
eller är bättre kamuflerade. Kanske rent av att de är
hjälpsamma mot sina släktingar. Olikheter individerna emellan
bestäms till stor del av deras gener. Genetisk variation är alltså nödvändig
för att arter skall kunna anpassa sig till en förändrad livsmiljö och
att utvecklingen ska kunna fortskrida