Göteborgs Naturhistoriska Museum

Vad görs för att rädda arterna?

Vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio 1992 antogs Konvention om Biologisk Mångfald där de flesta av världens länder enades om att bevara den biologiska mångfald de har inom sina respektive gränser.

Det är flera olika åtgärder som måste till för att klara av detta.

Vissa arter är så känsliga att de inte tål mänskliga ingrepp i sin miljö. För att bevara dessa arter måste mer natur skyddas. Skydd av ursprungliga miljöer är grundläggande inom artbevarandet och kan främst ske genom bildande av nationalparker och naturreservat.
Många arter kan överleva mänsklig påverkan på sin miljö bara den inte blir alltför stor. Utveckling av mer skonsamma jord- och skogsbruksmetoder där produktion och artbevarande kan kombineras är en absolut nödvändig förutsättning för att bevarandearbetet ska lyckas.
Utbildning och hjälp till ekonomisk utveckling i fattiga länder utgör en viktig del i bevarandearbetet. Man talar ibland om fattigdomsfällan. Med det menar man att fattiga människor för att få mat för dagen ofta tvingas förstöra den natur de egentligen är beroende av för att överleva på längre sikt. De kan t.ex. hugga ner skog för att få odlingsmark som bara kan ge några få års skördar. Sedan är marken obrukbar och måste överges.
Jakt- och fiskemetoder måste anpassas så att uttaget inte blir större än vad populationerna tål.

Det räcker dock inte med att olika länders regeringar bestämmer att den biologiska mångfalden ska bevaras. Steget från beslut till genomförande är tyvärr ganska stort. Därför har det bildats många organisationer som arbetar intensivt med att få fart på arbetet med att hejda utarmningen. Några av dem arbetar ideellt och är oerhört viktiga pådrivare. Utan dem hade arbetet gått mycket långsammare.

Överst

Tillbaka