Vattensorken är
ett lite klumpigt djur och har en ganska lång hårig
svans med tofs i spetsen. Färgen varierar från ljus-
till mörkbrun på översidan, och beige till ljusgrå på undersidan.
Vattensorkar
som markerar sitt revir, hotar och lockar på honor.
Vattensorken är den största sorkarten näst efter
bisamråttan som är inplanterad från Amerika. De
finns i hela landet.
Vattensorkarna blir 16-19 cm i norr och 14-16 cm söderut.
De växer hela livet och de beror antagligen på att de
sällan överlever mer än en vinter.
Att de blir större norrut beror på att det är kallare
där, det är svårare för ett litet djur att
hålla värmen än för ett större. (Detta är
en allmän regel, våra svenska vargar är större än
de italienska och spanska, nordamerikanska pumor är större än
sydamerikanska.)
Vattensorkarna gräver gångar i strandbrinken och
finns det inte vatten i närheten slänger de upp jordhögar
som många tror är mullvadshögar. De äter
gärna vattenväxter, eller om de bor uppe på land,
grönsaker, frön, rötter och rotfrukter till trädgårdsägares
förtret. På höstarna kan de skövla ordentligt
då de lägger upp sitt vinterförråd.
De simmar gärna och har päls på fötterna
i stället för simhud. Bakfötterna är ganska
stora och på dem sitter det doftkörtlar som den gnider
in sig med. Hanarna stampar med fötterna i marken samtidigt
som de darrar med svansen för att stampa in sin lukt i marken,
och lukten talar om för andra sorkar vem som bestämmer
på detta området. Kommer det en annan hane skriker
de åt varandra medan de slåss. Kommer det en hona
genomför hannen en uppvaktningsritual innan de parar sig
i vattnet.
Efter ungefär 20 dagar föds 2-8 ungar i boet som ligger
under marken och är fyllt av torrt gräs och fina rötter.
Ungarna väger
5 g när de föds men växer snabbt och är könsmogna
redan efter
4 veckor! Honan hinner med åtminstone 2-3 kullar per år.