Näbbmöss
 

Näbbmössen är närmast släkt med igelkotten och mullvaden. De tillhör alla gruppen insektsätare och många har sett ungefär likadana ut i 100 miljoner år. Det tyder på en bra konstruktion!

Näbbmössen finns i stora delar av världen, de föredrar fuktiga områden men några arter har anpassat sig til ett liv i halvöken.
Det finns 245 olika arter av näbbmöss varav sex har hittats i Sverige.

näbbmus  Bild: Ingrid Midsem

Dvärgnäbbmus skriker vid anfall och tar kontakt med andra med de mjuka lätena.


En vattennäbbmus varningsläte.


Fältnäbbmus lockar på partner.


Näbbmössen har en lång utsträckt nos och mycket små ögon. De använder sig av luktsinnet och morrhåren för att ta reda på mat. De är rovdjur som äter insekter, maskar, kräftdjur och småfisk.

Många näbbmöss har doftkörtlar som de signalerar till varandra med. De luktar särskilt starkt under parningperioden då de lägger doftspår så att de skall bli lätta att hitta för det motsatta könet. Dessa doftkörtlar gör dock att katter inte brukar tycka om att äta upp dem.

I Sverige är vanlig näbbmus, dvärgnäbbmus och vattennäbbmus de vanligaste.

Vanlig näbbmus
Sorex araneus

Den vanliga näbbmusen håller till på marken i vitt skilda miljöer.

Man hittar den i skogen, i kärr, på åkrar och nyplanteringar; ibland kommer den till och med in i husen.

vanlig näbbmus Vanlig näbbmus
Den håller helst i gång i skymmningen och på natten då den ger sig ut för att jaga efter insekter, maskar, musungar, ägg, små grodor och spindlar till exempel. Då kilar den fram med stor energi och vädrar efter spännande lukter.
De utnyttjar gamla sork- och musbo men kan också gräva en egen håla som den möblerar med löv, mossa och torrt gräs.
De försvara området närmast boet med kraft och inkräktare attackeras direkt. Den svagare visar den ljusare undersidan när det börjar gå dåligt, striden slutar och förloraren kan smita iväg i ett stycke.

Efter parningen under vår och sommar föder honan 5-10 ungar i boet som ofta har flera utgångar. Ungarna är helt nakna och blinda när de föds men de är livliga och man kan höra dem kivas redan från början. Efter sex dagar börjar de få päls och på den elfte dagen öppnar de ögonen. Så småningom gör de kortare utflykter med mamman och efter 13 veckor får de klara sig på egen hand. Då drivs de bort och gud nåde dem om de kommer för nära mammans bo sedan.


Vattennäbbmusen
Neomys fodiens
Längden varierar mellan 6 och 10 cm och de kan väga mellan 12 och 18 g. De är mörkare än den vanliga näbbmusen.

De bygger ofta sina bon vid en strandkant och har helst en öppning under vattnet. De jagar under vattnet och kan stanna nere upp till 20 sekunder. De fångar kräftdjur, maskar, insektslarver, sniglar, grodyngel och småfisk.
Vattennäbbmusen håller ofta ihop i små hgrupper.

Mindre dvärgnäbbmusen Sorex minutissimus
är tillsammans med flimmernäbbmusen världens minsta däggdjur. De är bara 3,5-5 cm stora som fullvuxna.

För att inte frysa ihäl behöver de ohyggligt mycket mat; utan mat svälter de ihjäl på några timmar! Det är så att ju mindre man är desto mer värme förlorar man. De har därför en otroligt snabb ämnesomsättning och pulsen kan gå upp till 1200 slag/minut!
Inte underligt att hjärtat slits ut och att de har kort livslängd. Mindre dvärgnäbbmöss blir sällan över ett år gamla.

Mindre dvärgnäbbmusen har bara hittats några få gånger i Sverige, men den kan vara vanligare än så. Hur vanligt är det egentligen att man artbestämmer näbbmöss?


Göteborgs Naturhistoriska museum
Till toppen av sidan Överst
Tillbak Tillbaka