Fladdermöss

Fladdermus Bild: Ingrid Midsem

Fladdermöss är inte släkt med andra möss utan de räknas till en egen grupp däggdjur tillsammans med flygande hundar eller flygrävar.
Det är den näst artrikaste däggdjursgruppen på Jorden med närmare 1000 arter. Det är bara gnagare som det finns fler arter av. De svenska fladdermössen tillhör alla familjen Läderlappar.

Tittar man på fladdermössens tänder ser man direkt att de inte är gnagare, utan de har små vassa tänder som de fångar flygande insekter med.

När de jagar är det ofta mörkt så därför skriker de med så pipig röst att våra öron inte uppfattar ljudet. Är det något framför studsar ljudet och fladdermusen hör då ekot från sitt byte och kan fånga det!
De uppfattar också hinder så att de inte krockar med grenar och annat.
Man kan säga att de ser med öronen.
De tar sig fram alldeles obehindrat inne i kolsvarta grottor och liknande.

Ett tjugutal dvärgfladdermöss pladdrar med varandra på viloplatsen.

Eftersom det inte finns några flygande insekter att äta på vintrarna går de i dvala. De letar upp någon plats där det inte blir för kallt och sedan drar de ner livet till ett minimum inför vintern. Blir det för kallt ökar de temperaturen lite, många arter försöker ligga på en vintertemperatur runt 4-5 grader. Tar fettet slut i förtid dör de! Därför är det viktigt för fladdermöss att hitta något bra ställe att övervintra på - förr höll de gärna till i jordkällare, men de är ju ganska sällsynta nuförtiden.

De kan flytta ganska långt för att komma till sin övervintringsplats, i Danmark finns det grottor där tiotusentals fladdermöss övervintrar. Torn och vindar går också an. Vissa arter övervintrar ensamma i ihåliga träd eller i en klippskreva.
Det gäller att de ätit sig riktigt feta under sommaren, så att de har extra fett att leva på under vintern. Två ynka gram fett skall räcka ända till nästa vår!

Fladdermössens skelett har i stort sett samma delar som vårt. Det har bara andra förhållanden mellan storleken på delarna.
Deras vingar är helt enkelt jättestora händer med tunn hud emellan fingrarna.
Huden är också ihopväxt med svansen och kroppen.

Fladdermössen parar sig under hösten eller under våren. Äggen bir inte befruktade förrän efter vinterdvalan, har de parat sig på hösten så sparar honan på spermierna i livmodern till våren. När det blivit lite varmare befruktas ägget och fosterutvecklingen är väldigt lång med tanke på hur små djur det rör sig om.
Hos dvärgfladdermusen tar det 50 dagar innan ungen föds, hos vampyrer hela 7 månader! De flesta får bara en unge om året.

Ungen är naken och blind när den föds, den kan klamra sig fast på mamman med sina klor, men för det mesta får den ligga kvar i dagboet när mamma är ute och jagar.

Efter ungefär tre veckor kan de flyga men då är de inte lika stora som sina föräldrar.
De blir ganska gamla. Vampyrer kan bli 20 år!

I Sverige finns det fjorton arter fladdermöss.

De vanligaste är nordisk fladdermus, mustaschfladdermus, vattenfladdermus, stor fladdermus, gråskimlig fladdermus och dvärgfladdermus.
För att veta vilken art det är man ser kan ha en mikrofon som lyssnar av deras skrik. Varje art har sitt eget läte. Om man gör om ljudet ungefär som om man spelar upp något för sakta kan man höra hur de låter.
(Museet brukar ordna fladdermuskvällar på somrarna, kom med och lyssna då!)

Vattenfladdermus Myotis daubentoni
Finns upp till Dalarna-Hälsingland. Flyger gärna lågt över vatten på nätterna.
Längd: 5+4 cm, spännvidd: 25 cm, vikt: 12 g.

Dammfladdermus Myotis dasyeneme
Bara hittad enstaka gånger i Skåne och Uppland.
Längd: 6+5 cm, spännvidd: 30 cm, vikt: 25 g.

Mustaschfladdermus Myotis mystacinus
Vanlig upp till Norrland, hittad ända vid polcirkeln. Jagar vid vatten och sover helst i byggnader.
Längd: 5+4 cm, spännvidd: 23 cm, vikt: 7 g.

Brants mustaschfladdermus Myotis branti
Ganska nyupptäckt. Tidigare trodde man att det var samma art som mustaschfladdermusen.

Fransfladdermus Myotis natteri
Sällsynt. Finns i södra Götaland och efter kusterna. Jagar på låg höjd vid vatten. Håller till i gamla stenhus vid vatten.
Längd: 5+4,5 cm, spännvidd: 26 cm, vikt 13 g.

Bechsteins fladdermus Myotis bechsteini
Bara påträffad några gånger i Skåne. Jagar i skogen.
Längd: 5,5+4 cm, spännvidd: 29 cm, vikt: 12 g.

Stor fladdermus Nyctalus noctula
Ganska vanlig i Skåne och Blekinge, sällsynt upp till Värmland-Uppland. Flyger högt, igång på morgnar och kvällar. På hösten ser man den mitt på dagen. Vår största fladdermus.
Längd: 8+5 cm, spännvidd: 40 cm, vikt: 36 g.

Nordisk fladdermus Eptesicus nilssoni
Vanligast, finns i hela landet utom i fjällen. De finns både i skogs- och kulturmark. Jagar på natten, ofta ganska högt över marken.
Längd: 7+5 cm, spännvidd: 27 cm, vikt: 14 g.

Sydfladdermus Eptesicus serotinus
Bara återfunnen en gång i Skåne.

Gråskimlig fladdermus Vespertilio murinus
Finns upp till södra Norrland, utom på Gotland. Man hör dem ofta inne i städer under höstkvällar då de lockar på en partner.
Längd: 6,5+4,5 cm, spännvidd: 30 cm, vikt 20 g.

Dvärgfladdermus Pipistrellus pipistrellus
Finns i kulturlandskap upp till dalälven. Jagar ganska högt bland trädkronorna. Vår minsta fladdermus.
Längd: 5+3 cm, spännvidd: 23 cm, vikt 8 g.

Långörad fladdermus Plecotus auritus
Kan ha upp till 4 cm långa öron! Finns i kulturlandskap upp till mellersta Norrland. Kan stå still i luften och fladdra med vingarna för att ta stillastående byten. Jagar bara på natten.
Längd: 5+4,5 cm, spännvidd: 26 cm, vikt: 12 g.

Bredörad fladdermus (Barbastell) Barbastella barbastellus
Finns i kulturlandskap i södra Sverige. Jagar i trädkronorna.
Längd: 6+5 cm, spännvidd: 28 cm, vikt: 15 g.

Trollfladdermus Pipistrellus nathusii
Bara påträffad några få gånger i Skåne.
Längd: 5,5+4 cm, spännvidd: 25 cm, vikt 9 g.

Överst

Tillbaka