 |
| Hur kan det uppstå käkar? |
| Det är inte svårt att förstå att det
måste vara bättre att ha käkar än att vara utan. Men
det hjälper ju inte att önska sig käkar, vingar eller
fenor osv. Den kropp man är född med den har man ju.
Skall vi hålla Gud eller någon annan som planerar
utanför det hela får vi i stället tänka oss en annan
väg. En grundläggande tanke i utvecklingsläran är då
i stället att något som redan finns förändras och
får en ny funktion. Vår kropps utseende bestäms till stor del av våra arvsanlag. Arvsanlagen är kroppens ritningar skulle man kunna säga. Ritningarna kopieras när cellerna delas så att de nya cellerna får likadana ritningar som modercellen. Men ibland händer det att arvsanlag felkopieras, och då blir dottercellerna inte helt lika modercellerna. Om det är ett ägg eller en spermie som förändras kommer hela den nya individen att påverkas. Ritningen för en hel kroppsdel kan ju ha förändrats. Då kan det uppstå missbildningar som klumpfot och annat. I naturen kommer individer med missbildningar oftast att få svårt att klara sig. De lyckas inte skaffa sig mat eller blir kanske lättare uppätna av rovdjur. Det är inte särskilt troligt att de lever så länge att de hinner föröka sig och sprida sina anlag (ritningar) vidare till nästa generation. Men det kan ju också tänkas att något som från början var en missbildning istället visar sig ge en ökad överlevnadsförmåga. Tänk t ex att de två främsta gälbågarna hos en fisk blir rörliga genom någon felkopiering av arvsanlagen. Tänk om fisken rent av skulle kunna använda knölarna på gälbågarnas insida till att krossa skalen på djur som den inte kunde äta tidigare. En sådan fisk skulle då få bättre möjligheter att överleva än sina släktingar, och chansen att den skulle överleva så länge att den hinner föröka sig blir större. Ungarna skulle ärva "missbildningen" (eftersom den kommer från en felkopiering av arvsanlagen), och skulle också få rörliga gälbågar att tugga med. Då skulle de också ha lättare att klara sig och föröka sig. Efter ett tag skulle fiskar med rörliga gälbågar vara vanliga, eftersom de ju klarar sig bättre än de med fasta gälbågar. Det kanske till och med skulle vara så att fiskar med fasta gälbågar skulle få allt svårare att konkurrera med sina mer effektiva släktingar, och på sikt kanske käklösa fiskar till och med skulle försvinna helt. Låter det rimligt? Käklösa fiskar har nio gälbågar, de första käkförsedda fiskarna hade sju. |
