TJUVKILS HUVUD
Ett vakande öga i Hakefjorden
Med fornborg på toppen och sjöröveri i viken är Tjuvkil en spännande plats. Brattön i norr är folktrons Blåkulla och på Carlstens fästning i väster har Lasse-Maja skakat galler.
Var har det skuldtyngda namnet Tjuvkil kommit ifrån? Ja, en tolkning är faktiskt att platsen, precis som namnet anger, varit ett tillhåll för tjuvar. Ortnamnsboken från 1939 uppger att "viken har tydligen varit tillhåll för (sjö)rövare". Tjuvkils huvud var sedan gammalt Marstrands landningsplats på fastlandssidan. Piren i Tjuvkils hamn lär ha anlagts av straffångar från Carlstens fästning under första hälften av 1800-talet.
Uppe på Tjuvkils huvud, även kallat "Hövvebärrjet", finns rester av en kallmur där en fornborg en gång legat. Fornborgen kan ha varit en tillflyktsplats för traktens folk under orostider, men härifrån har man ju också haft möjlighet att bevaka färdleden både till lands och till sjöss.
Från högsta punkten 53 meter över havet är utsikten mäktig. Här i södra delen av Hakefjorden syns två kända siluetter, Brattön och Älgön. Båda öarna består av yngre bergarter, främst den vulkaniska och mindre vanliga grönstensarten norit. Den är bildad samtidigt med bohusgraniten, för minst 900 miljoner år sedan.
Brattön
Den 130 meter höga ön har djupa raviner och branta bergväggar som stupar rakt ner i vattnet. Högsta toppen kallas Blåkullen och tillsammans med ön Blå Jungfrun i Kalmarsund har den i folktron identifierats som Blåkulla, det ställe som häxorna flög till i påsk för att begå häxsabbat tillsammans med djävulen.
Älgön
I väster, på den 96 meter höga Älgöns krön ligger tre bronsåldersrösen och en stensättning från brons- eller järnåldern. Från de senaste sillfiskeperioderna finns lämningar av trankokerier och ett salteri. Så sent som 1986 revs en 40 meter hög skorsten, som då var det sista som återstod av en guanofabrik byggd i slutet av 1800-talet.
Här finns också en av länets värdefullaste ädellövskogar av främst ek. Totalt har man funnit mer än 500 kärlväxtarter på ön.
Marstrandsön
I väster ses Marstrandsön och högst uppe på ön tronar Carlstens fästning. I mer än 300 år har denna fästning skyddat den lilla trästaden nedanför. Carlstens fästning började byggas 1660, två år efter att Bohuslän blev svenskt genom freden i Roskilde.
Fästningen fungerade också som fängelse. Som mest satt här över tvåhundra fångar. Den mest kände fången var "Lasse-Maja", som egentligen hette Lars Larsson Molin. Han fick sitt smeknamn av att han ofta klädde ut sig i kvinnokläder när han begick sina brott.
Åstol
Norr om Marstrand ser man mitt i havet klippön Åstol. Ön har ett utmärkt läge för en hamn och befolkades år 1761 då en stor sillperiod just inletts. Under 1950- och 60-talet var Åstol ett mycket betydelsefullt fiskeläge på kusten. Idag har fisket mer eller mindre upphört och öns omkring 250 åretruntboende arbetar främst på fastlandet.
BOHUSLÄNS GEOLOGI
Bohusläns berggrund utgörs av gnejs och granit. Graniten är yngst och sträcker sig i ett bälte från Gullmarn i söder till Idefjorden i norr.Bohuslän är ett utpräglat spricklandskap med djupa fjordar. Under istiden skedde en nedslipning och avrundning av bergshöjderna. Bohusläns högsta berg är Björnerödpiggen, 222 meter högt och beläget nära Krokstrand vid Idefjorden i norra Bohuslän.
När inlandsisen släppte sitt grepp om Bohuslän för cirka 12 000 år sedan låg större delen av landskapet nedpressat under havets yta. I norra Bohuslän var högsta vattenlinjen 180 meter högre än idag. I Uddevallatrakten var motsvarande siffra 140 meter och i Göteborgstrakten ungefär 100 meter.
I kustbandet kan man se tydliga spår av inlandsisens verksamhet på de kalspolade hällarna. Här påträffas ofta jättegrytor, isräfflor och rännor.
