STENEHED
Bohusläns eget Stonehenge
I en lång krökt rad står de där. Nio stycken tysta, höga skepnader. De strävar mot himlen, visar mot solnedgången och mäter tiden.
Vid Stenehed i Munkedals kommun ligger en av landets märkligaste fornlämningar.
Omkring en kilometer sydväst om samhället Hällevadsholm, intill ett storslaget järnåldersgravfält med högar, stensättningar, resta stenar, en skeppssättning och en domarring står nio bautastenar resta på en lång rad. En bautasten är en hög, smal rest sten som oftast har använts för att visa var en grav finns.
Det som gör bautastenarna på Stenehed speciella är hur de har placerats. De står i en lång, något krökt rad där stenarna blir högre och högre i riktning från norr mot söder. Docenten i astronomi Curt Roslund ledde 1980 en undersökning av stenarnas placering i förhållande till solens upp- och nedgång vid sommar- och vintersolståndet. Han kom fram till att stenraden kan ha byggts som en slags astronomisk kalender. Den kan ha använts på ungefär samma sätt som de kända stencirklarna vid Stonehenge i England.
Om man tittar i stenradens riktning kan man vid sommarsolståndet se solen gå ner över Kleveberget cirka två kilometer bort. Kanske har bronsåldersröset där använts som riktmärke. Någon exakt datering av stenraden finns tyvärr inte, eftersom inga arkeologiska utgrävningar har gjorts. Men gravfält av den här typen brukar oftast dateras till omkring 400-600 e.Kr.
En helt annan förklaring till stenraden finns i den gamla sägnen om kung Rane och drottning Hud:
Drottningen hade blivit imponerad av den modige kung Rane och ville gärna gifta sig med honom. Kung Rane tackade först ja, men när drottningen och hennes bröllopsfölje kom till Raneborg, hade han ångrat sig. Istället för att förbereda bröllopet hade han ridit ut på jakt. Drottning Hud blev så arg över sveket att hon lät storma och bränna ner hans borg. När hon red bort ifrån de svarta rykande ruinerna ska hon ha sagt: "Hittills har du kallats Raneborg men hädanefter skall du heta Svarteborg". Kung Rane, som på långt håll sett lågorna från sin brinnande borg, förföljde raskt den flyende drottningen och hämnades genom att låta mörda både henne och hennes följe.
Detta skedde enligt sägnen just på den plats som nu heter Stenehed. Stenraden sägs sedan ha rests till minne av de dödade personerna. Inga arkeologiska utgrävningar har gjorts på själva gravfältet och därför kan vi inte veta säkert vad som gömmer sig under marken. Stenarna kan naturligtvis ha använts som astronomisk kalender och ändå markera gravar. Men om det verkligen är den olyckliga drottning Huds bröllopsfölje som begravts här lär vi aldrig få veta. Vid Huds moar norr om Rabbaldshede ligger den s.k. drottningstenen som också sägs markera den plats där drottning Hud slogs ihjäl och begravdes av kung Rane.
MER OM STENEHED
För tvåtusen år sedan mättes tiden i månvarv och solvarv. Solen går sitt varv över himlen på samma sätt år efter år. Därför behöver en solkalender inte vara så komplicerad. Den skapas genom att man markerar var solen står vid sommarsolståndet, höstdagjämningen och vintersolståndet. Att stenraden dessutom är något krökt tyder på att den har kunnat användas också för mer avancerade astronomiska beräkningar.Stenehed har också använts som övnings- och mötesplats för Bohusläns regemente. Denna verksamhet upphörde år 1770.
Gravfältet har fornlämningsnumret Svarteborg 251 och består av minst 45 gravar av olika slag; högar, stensättningar, en domarring, en skeppssättning, resta stenar m.m. Inga arkeologiska undersökningar har gjorts av själva gravfältet.
Bautastenarna har från början antagligen varit ännu fler än de nio som finns idag. Kanske så många som elva eller tolv. De ökar jämnt i höjd från nordväst mot sydost. Den lägsta är 1,4 meter och den högsta 3,2 meter hög.
